frokenjossi

Nu vet hon hur det känns att vara mamma. Min lilla prinsessa Esther fick igår vid 19tiden de första krystvärkarna och kom och ropade på mig att liksom be around. Jag visste ju sedan tidigare att hon med största snnorlikhet inte skulle välja den bolåda som jag valt och gjort iordning till henne, utan hade förberett med icke-satinsängkläder och massa täcken i soffan in case of. Men stället hon först valde var innuti korgstolsklöstornet, ni vet den de har som kommer från IKEA. Längst ner i kojan i den gömde hon sig. Varje gång jag gick därifrån började hon att ropa, så jag parkerade utanför kojan med dator, äggsmörgåsar och diverse förlossnigsgrejer som skulle kunna komma till användning. Satt där länge och Esthers värkar fortsatte. Men plötsligt så avstannade de och jag tänkte att det kanske var bäst att låta henne vara ifred och satte mig istället i soffan och kollade på film som Kay så fint lånat ut! Sigrid ville gosa och la sig som vanligt på magen och vi låg och myste framför filmen.

Plötsligt kommer Esther utspringandes från sin koja och hoppas raka vägen upp i soffan och vill också vara med i goset. Jag kände mig lite lurad eftersom jag ju trodde att en förlossning var nära. Esther tog Sigrids plats på min mage. Men hon låg inte så stilla, utan försökte liksom gräva ner sig mellan kuddarna på kanterna om oss så jag fattade återigen att det nog var dags snart. Precis därefter känner jag att det blir väldigt varmt och tänker "fasen har vattnet gått, PÅ mig??" Och jojomän, slempropp och vatten har gått och första ungen är tom på väg, fortfarande PÅ mig. Försöker lägga ner Esther på de där skötbordsunderläggen som ag köpt och placerat över täckena i soffan, men hon vill vara så nära mig så hon håller sig inte stilla. Första ungen är nu ute och hon lägger sig lite mer till ro tryckt mot mig i soffan. Svagt liv från den lill* och jag försöker massera och värma efter att jag nypit av navelsträngen. Hinnorna var inget jag behövde göra hål på på någon av ungarna, för det var redan spruckna när ungarna kom ut. Återupplivningen misslyckades, och ungen dog, vilket förmodligen berodde på att det tagit fr lång tid innan Esther orkade krysta ut den, så det alltså blev syrabrist :( Men nästan direkt efter första så föddes nummer två. Livlig liten unge som direkt började pipa och Esther tvättade. Navelsträngen lyckades hon på denna unge själv bita av. Lycka över att ha en lite kattbaby! Eftersom hon varit så stor så har jag misstänkt att det var många babysar, och hon visade inte att hon på något sätt var klar efter två, så efter ett ganska långt uppehåll, ca 1 h eller 1,5 så föddes nummer tre. Tyvärr var trean missbildad och dödfödd. Utanpåliggande ögon och blottad hjärna. Var faktiskt ganske traumatiskt, antagligen både för Esther och mig... En stund därefter föddes så nummer fyra! Tyvärr var även denna missbildad och dödfödd, så hoppet på att den lilla levande ungen skulle få en kompis minskade :( (eftersom fyra ungar är vanligt!)

Line, veterinären som är Esthers uppfödare jobbade natt på djursjukhuset i Helsingborg och var så himla söt och satt behjälplig närhelst jag ringde. En av hennes katter skall föda på måndag och Line var så himla gullig och erbjöd mig att få komma ner och hämta en unge från hennes kull, så att min ensamma inte skulle behöva vara ensam.

Line tipsade om att vänta uppe lite till för att hålla koll på att moderkakorna kommit ut, samt att ungen fått dia lite. Nästa krystvärk trodde jag var moderkakorna, men det visade sig vara unge nummer fem! Liten, fin och utan missbildning och elvande i allra högsta grad :D Esther tvättade den lilla nya, som alltså föddes ungefär 3h efter den första. Jag ringer till Line för att berätta den glada nyheten, och just när jag pratar ser jag återigen en krystvärk vara på G, som sagt tror återigen att d är moderkakorna, men nej då, det är unge nummer sex som föds! Wiiii tre fina små levande ungar alltså! För även den sistfödda var fin och vid god kondition. H*n hade lite slem i lungorna som jag fick försöka massera så det hostades upp, samt nypa navelsträng, men annars fixade Esther resten! Satt uppe länge för att se så de verkade må bra och att alla tre fick varsin spene och började dia. Fortfarande avsaknad av moderkakor, men jag gick ändå och la mig vid tre drygt. Vaknade tidigt i morse av ungarna pipande, och ser spår av att iaf en moderkaka kommit ut, men eftersom den är borta så har hon ätir upp den. Kokade torsk gjorde jag förresten vid kvart i tretiden i natt också. Esther behövde ju något lättätet för att få tillbaka lite krafter, och vad är då bättre för en prinsessa än kokt torskfilé ;)

Så här är vi nu, Sigrid som är en stolt och nyfiken moster, som dock inte riktigt får vara med än för Esther, jag stolt nybliven mormor som tagit en VABdag, fast jag tor att det nya är VAK- vård av katt(er) alltså :D och förstås den nyblivna mamman med ungar som är stoltast av dem alla!

Bilder kommer ;)